Om Autism


Asperger syndrom

Asperger syndrom har kommit att bli en allmänt accepterad beteckning för funktionshinder hos personer med i regel normal begåvning och med följande gemensamma svårigheter:

begränsad förmåga till socialt umgänge
speciella begränsade intressen
tvångsmässighet och speciella rutiner
tal-, språk- och kommunikationsproblem
motorisk klumpighet

Personer med Asperger syndrom skiljer sig i allmänhet inte utseendemässigt från andra, vilket gör att det kan vara svårt för omgivningen att förstå deras avvikande beteende. De blir därför ofta missförstådda och kan uppfattas som ohyfsade eller ouppfostrade.

Trots normal intelligens har personer med Asperger syndrom stora brister vad gäller

förmåga att intuitivt förstå och reagera på hur andra tänker och känner
förmåga att få sammanhang och mening i sina upplevelser
förmåga att organisera sin tillvaro

Detta leder framför allt till problem i kontakten med andra människor, men också till stora generella anpassningsproblem och svårigheter att klara av vardagens, skolans och yrkeslivets krav.

Problemen visar sig tidigt och präglar personen genom livet. En nyligen genomförd undersökning pekar på att minst 4 per 1000 grundskolebarn har Asperger syndrom. Funktionshindret är betydligt vanligare hos pojkar än hos flickor.

Orsaken är ofullständigt känd, men ärftliga faktorer tycks vara betydelsefulla. Det råder stor enighet bland forskare att psykosociala eller speciella upplevelser i barndomen inte orsakar Asperger syndrom.

Egentlig behandling saknas. Däremot kan mycket göras med stödjande insatser. En tidig diagnos, noggrann information till alla berörda och anpassade krav och stödåtgärder är grunden för det långsiktiga habiliteringsarbetet. Med insatser som dessa under uppväxttiden lär sig många att fungera relativt väl och kan leva ett förhållandevis självständigt vuxenliv.

Ett tidigt målinriktat stöd kan också minska risken för att ungdomar och vuxna med Asperger syndrom ska utveckla depressioner och andra psykiatriska problem som oftast är en reaktion på omgivningen och dess krav.

Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR

A . Kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion, vilket visar sig på minst två av följande sätt:

(1) påtaglig bristande förmåga att använda varierande ickeverbala beteenden såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen
(2) oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån
(3) brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t. ex. visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
(4) brist på social eller emotionell ömsesidighet

B . Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter vilket tar sig minst ett av följande uttryck:

(1) omfattande fixering vid ett eller flera sterotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
(2) oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer
(3) sterotypa och upprepade motoriska manér (t. ex. vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)
(4) enträgen fascination inför delar av saker

C . Störningen orsakar klinisk signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

D . Ingen klinisk signifikant nedsättning av den allmänna språkutvecklingen (t. ex. enstaka ord vid två års ålder, kommunikativa fraser vid tre års ålder).

E . Ingen klinisk signifikant försening av den kognitiva utvecklingen eller i utvecklingen av åldersadekvata vardagliga färdigheter, adaptivt beteende (utöver social interaktion) och nyfikenhet på omgivningen i barndomen.

F . Kriterierna för någon annan specifik genomgripande störning i utvecklingen eller för schizofreni är inte uppfyllda.




Autism

Autism är ett allvarligt funktionshinder som beror på en medfödd eller tidigt förvärvad hjärnfunktionsstörning. I Sverige föds årligen cirka 100 barn med autism, de flesta av dessa är pojkar. Autism förekommer ofta, men inte alltid, tillsammans med andra funktionshinder som förstånds-handikapp, epilepsi, syn- och hörselskador.

Personer med autism har stora svårigheter att bearbeta och förstå information så att de får helhet och sammanhang i sina upplevelser. De har också bristande förmåga att förstå och leva sig in i andra människors tankar, känslor och behov. Symtomen brukar delas in i tre huvudgrupper:

svår begränsning av förmågan till ömsesidig kontakt
svår begränsning av förmågan till ömsesidig kommunikation och
svår begränsning av fantasi, lek, beteenden och intressen.

En tidig diagnos, noggrann information till alla berörda och anpassade stödåtgärder är grunden för att på sikt hjälpa barnet att utvecklas. Den naturliga utgångspunkten för detta arbete är för det växande barnet en speciellt anpassad förskole- och skolgång och för den vuxne ett anpassat boende och daglig verksamhet.

Med tidig, väl planerad och tillrättalagd undervisning kan personer med autism trots sina svårigheter göra framsteg. De kan genom olika former av kommunikation lära sig både att bättre förstå sin omvärld och människorna i den och att själva göra sig förstådda. De flesta kan lära sig att klä sig, äta, sköta sin hygien, klara enkelt hushållsarbete osv.

De som har en normal eller god begåvning kan också med rätt stöd ta in skolkunskaper och några få kan t om klara högre studier.

Som vuxna kan några fungera relativt självständigt även om de oftast har kvar vissa av sina särdrag. De allra flesta behöver dock omfattande hjälp och stöd.

Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR

A. Sammanlagt minst sex kriterier från (1), (2) och (3), varav minst två från (1), och ett från vardera (2) och (3):

(1) kvalitativt nedsatt förmåga att integrera socialt, vilket tar sig minst två av följande uttryck:

(a) påtagligt bristande förmåga att använda varierande icke-verbala beteenden såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen
(b) oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån
(c) brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t. ex. visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
(d) brist på social eller emotionell ömsesidighet

(2) kvalitativt nedsatt förmåga att kommunicera, vilket tar sig minst ett av följande uttryck:

(a) försenad talutveckling eller talat inte alls (gör inga försök att kompensera för detta via andra kommunikationssätt, t. ex. gester eller pantomin)
(b) hos personer med adekvat utvecklad talförmåga ett påtagligt nedsatt förmåga att inleda eller upprätthålla samtal med andra
(c) stereotyrp tal med många upprepningar eller idiosynkratiskt språk
(d) brist på varierad, spontan låtsaslek eller socialt imitativt lekbeteende som är adekvat för utvecklingsnivån

(3) begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter vilket tar sig minst ett av följande uttryck:

(a) omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
(b) oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer
(c) stereotypa och upprepade motoriska manér (t. ex. vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)
(d) enträgen fascination infördelar av saker

B. Försening eller abnorm funktion inom minst ett av följande områden med debut före tre års ålder:
(1) social interaktion,
(2) språk som syftar till social kommunikation eller
(3) symboliska lekar eller fantasilekar.

C. Störningen förklaras inte bättre med Retts syndrom eller desintegrativ störning hos barn.




Disintegrativ störning

Disintegrativ störning karakteriseras av att barnet i allmänhet har en synbarligen normal utveckling under de tre första levnadsåren. Därefter inträder en förlust av sociala och språkliga förmågor parallellt med tillkomsten av svåra störningar inom emotionella och beteendemässiga områden. Förändringen äger ofta rum under en period på några månader och symtomen är därefter identiska eller liknar den vid autism.

Tillståndet är sällsynt. Sannolikt ligger frekvensen i intervallet 1 till 5 barn på 100 000 födda. Detta innebär att det i Sverige varje år skulle födas 1-4 barn som senare utvecklar symtom som kan sammanfattas under diagnosbeteckningen disintegrativ störning. Pojkar tycks drabbas ungefär fyra gånger så ofta som flickor.

Orsakerna till disintegrativ störning är okända. Medicinska och neurologiska sjukdomar (tuberös skleros, neurolipidos, hjärnhinneinflammation) förekommer förhållandevis ofta, men i många av fall har man ingen aning om vad som utlöst tillståndet eller vad grundorsaken är. Epilepsi förekommer i ungefär samma frekvens som vid autism, dvs i vart tredje eller fjärde fall. Psykisk utvecklingsstörning är regel och tycks i genomsnitt vara mer uttalad än vid autism.

Prognosen vid disintegrativ störning är minst lika allvarlig som vid autism. Uppföljningsstudier tyder på samma grad av psykosocial funktionsstörning i tonår och unga vuxna år.

Någon för disintegrativ störning specifik behandling finns inte, utom i de fall där en specifik och behandlingsbar ämnesomsättningssjukdom ligger bakom. Samma typ av pedagogiska och beteendemodifierande åtgärdsprogram som kommer ifråga vid autism är också de viktigaste hjälpinsatserna inom detta område.

Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR

A. Synbarligen normal utveckling under åtminstone de två första levnadsåren, vilket visar sig i åldersadekvat förmåga till verbal och icke-verbal kommunikation, social interaktion, lek och adaptivt beteende.

B . Kliniskt signifikant förlust av tidigare inlärda färdigheter (före 10 års ålder) inom minst två av följande områden:

(1) språkförståelse och språklig uttrycksförmåga
(2) sociala färdigheter eller adaptivt beteende
(3) kontroll över blåsa och tarm
(4) lek
(5) motoriska färdigheter

C . Abnorm funktion inom minst två av följande områden:

(1) kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion (t. ex.) försämrat icke-verbalt beteende, oförmåga att skaffa sig vänner, brist på social eller emotionell ömsesidighet)
(2) kvalitativt nedsatt kommunikativ förmåga (t. ex. försenad talutveckling eller avsaknad av tal, oförmåga att inleda eller upprätthålla samtal, sterotyp språkanvändning med många upprepningar, brist på variation i fantasilekar)
(3) begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter, även inkluderat motoriska sterotypier och manér

D . Störningen förklaras inte bättre med någon annan specifik genomgripande störning i utvecklingen eller med schizofreni.




Genomgripande störning i utvecklingen

Denna kategori används vid svår och genomgripande störning i utvecklingen av förmågan till ömsesidig social interaktion i förening med nedsatt förmåga till verbal och icke-verbal kommunikation eller stereotypa beteenden, intressen och aktiviteter, men där kriterierna inte är uppfyllda för någon specifik genomgripande störning i utvecklingen, schizofreni, schizotyp persolighetsstörning eller fobisk personlighetsstörning. Kategorin kan t. ex. användas vid atypisk autism - autistiska störningar som inte uppfyller kriterierna för autistiskt syndrom på grund av sen debutålder eller atypisk eller subklinisk symtomatologi.